Jack Schafer jobbade under många år på FBI med beteendeanalys. I sitt jobb var han inblandad i profilering av terrorister samt planering av lyckade rekryteringsoperationer av utländska spioner. 

I sin bok The Like Switch delar han med sig av sin kunskap om hur man skapar ett bra första intryck samt hur man bygger varaktiga relationer. Det är en läsvärd bok med många bra tips. Nedan kan ni läsa ett urval av de viktigaste budskapen.

Ytterligare tips och råd om relationsbyggande hittar ni i Björn Hedensjös bok Omtyckta människor.

Det finns en formel för vänskap

Hur väl vi lyckas utveckla en vänskap med en annan person kan kort sammanfattas i något som Schafer kallar för vänskapsformeln. Den innebär att vänskap = närhet + frekvens + varaktighet + intensitet. Om man ökar någon av delkomponenterna kommer vänskapen att stärkas. 

Med närhet menas att man är fysiskt nära varandra, fast utan att det känns hotfullt. Vi har en tendens att gilla personer i vår närhet mer än andra bara för att de är i vår omedelbara miljö. 

Med frekvens menas hur många gånger vi har träffat den andra personen. Ju fler gånger vi har umgåtts med den andra personen desto djupare blir vår vänskap.

Varaktighet däremot är hur lång tid vi har tillbringat tillsammans totalt sett. Om vi har umgåtts en längre tid leder det till en djupare vänskap.

Intensitet handlar om hur väl vi lyckas tillfredsställa den andra personens psykologiska och/eller fysiska behov. Ett exempel som beskriver begreppet intensitet är när vi träffar en ny människa. Det första vi gör är att avgöra om personen utgör ett hot eller inte, och om vi kommer fram till att de inte utgör ett hot, så börjar vi intressera oss för personen och undra på vilket sätt hen kan vara till vår hjälp. Den nyfikenhet vi upplever för den andra personen är ett exempel på intensitet, dvs en positiv känsla associerad med en annan person. 

Få din samtalspartner att må bra

En annan intressant lärdom från boken The Like Switch är att människor brukar gilla att umgås med andra människor som gör dem glada.  På samma sätt undviker vi gärna människor som får oss att må dåligt. 

Den största utmaningen med detta är att folks egon ofta hamnar i vägen. Vi gillar oss själva till den grad att vi ofta tänker på oss själva och pratar om oss själva, och detta gör att vi inte fokuserar tillräckligt på vår motpart. Men Schafer har tips på vad vi kan göra för att fokusera på vår samtalspartner.

Det första vi kan göra är att i ord uttrycka hur den andra personen verkar må, eller vad de säger. På så sätt visar vi att vi ser den andra personen och att vi bryr oss om hur de mår och vad de berättar för oss. Om vi till exempel ser någon le och skratta mycket skulle vi kunna uttrycka det vi noterat i ord genom att säga “du verkar ha kul i dag”. Dessa empatiska uttalanden kan även användas för att förlänga samtal, när man inte vet vad man annars ska säga. 

En annan metod handlar om att ge komplimanger. Men det är viktigt att komplimangerna är ärliga. I takt med att vi fördjupar vår relation och lär känna personen bättre, får vi också bättre förutsättningar att ge uppriktiga komplimanger. Vi kan till exempel uppmärksamma att någon som har jobbat mycket på sistone “måste vara dedikerad och hårt arbetande”. 

Den tredje metoden som Schafer ger oss kan verka lite omvänd. Den handlar om att be folk om tjänster. När en person utför en tjänst åt någon annan skapas positiva känslor hos personen som utför tjänsten och dessa känslor associeras med oss som bad om tjänsten.

Fördjupa relationen med LOVE 

Hur går vi från en ytlig relation till en djupare? Vi lyssnar på vår motpart, visar empati, och responderar positivt på deras kommentarer. Fokusera på att försöka framställa en gemenskap med den vi pratar med genom att försöka hålla undan vårt ego. Schafer ger oss en minnesregel som förkortas LOVE. Varje bokstav i förkortningen står för: lyssna, observera, artikulera (vocalize) och var empatisk. 

Genom att lyssna noga visar man på att man bryr sig om den andra personen och vad hen har att säga. De två bästa sätten att göra det på är att ha ögonkontakt och använda sig av empatiska uttalanden, som kräver att man lyssnar noga.

Samtidigt som vi pratar med någon pågår även en icke-verbal kommunikation. Därför är det viktigt att vi före, under och efter ett samtal observerar vilka signaler vår motpart sänder ut med sin kropp. Det ger en bra återkoppling på hur det du säger uppfattas av din samtalspartner. Och eftersom vi alla har lite egna definitioner av ord, kan vi ibland säga något som får en oavsiktlig tolkning hos vår motpart. Genom att vara uppmärksam på kroppsspråket kan vi få en hint om att något vi sa inte landade på det sätt vi avsåg. 

Utöver vårt kroppsspråk signalerar kvaliteten på vår röst också en hel del information. Schafer lyfter särskilt fram känslorna av attraktion och intresse, och menar att dessa framförallt kommuniceras genom vårt tonläge, eller artikulation (vocalize). När vi pratar med en låg röst brukar det signalera romantiskt intresse och när vi pratar med hög röst brukar det signalera skepticism eller förvåning. Pratar vi fort får motparten en känsla att vi vill avsluta samtalet eller gå över till ett annat ämne, medan om vi drar ut på orden visar vi att vi är intresserade.

Den sista bokstaven i förkortningen LOVE handlar om att vara empatisk. När vi använder empatiska uttalanden får vi vår motpart att känna att vi förstår dem och deras omständigheter samt att vi tycker det de berättar är meningsfullt. På det sättet får vi dem att känna sig sedda och uppskattade.